Marknaden - fri eller begränsad
Kapitalismens förklaring till hur ekonomin fungerar - homo economica och den osynliga handen.
När vi diskuterade ekonomi kom vi fram till att vissa saker var mer värda än andra. Människor arbetar lika hårt och mycket men får olika betalt. Varför är det så ? Olika produkter som innehåller ungefär samma mängd och typ av råvaror och har krävt ungefär lika mycket arbetstid kan ha stor skillnad i pris och alltså värderas helt olika.
I en statligt styrd ekonomi - planekonomi - bestämmer staten hur mycket som ska produceras och vilket pris som man ska sälja varorna för till folket. De kan bestämma att priset på potatis, morötter, lök, kål och vetemjöl ska vara samma för alla t ex 10 kr kilot.
I en kapitalistisk ekonomi bestämmer de enskilda företagen hur mycket som ska produceras och tillsammans med handlarna bestämmer de vilka priser som gäller för olika varor.
Man kan ha ett produktionsstyrt pris på varorna. Om man behöver lägga mer tid och pengar på att producera potatis och kål jämfört med morötter och lök så borde priset på potatis och kål vara högre än på morötter och lök. Det borde vara en ganska logisk prissättningsmekanism. men så fungerar det inte alltid.
Hur fungerar då vår kapitalistiska ekonomis prissättning av olika typer av ekonomisk aktivitet. Varför kostar korv, tomater och potatis 30 kronor kilot men italiensk hårdost 250 kr kilot. Varför kostar norsk odlad lax 150 kr kilot år 2016 och 350 kr kilot 2018.
Man säger att det är marknaden som bestämmer priset i en kapitalistisk ekonomi.
Vad är en marknad !
En marknad är en plats där man kan sälja det som man har tillverkat eller köpt för att sälja vidare. Marknaden är därför viktig för alla som producerar något såsom varor eller tjänster som de vill kunna sälja. Marknaden är lika viktig för konsumenterna som ska köpa varor och tjänster.
I en värld med naturahushållning (utan pengar) är det ganska enkelt att definiera vad en marknad är. Det är den plats där man byter varor mot varandra.
I en modern marknad med penningekonomi använder vi pengar för att köpa och sälja de varor och tjänster som produceras. De som producerar varor eller tjänster är ofta specialiserade på att tillverka vissa produkter. De som köper från fabriken och säljer till konsumenter är ofta handelsmän i form av specialiserade grossister och butiker med specialinriktning. Eftersom det finns så många produkter som tillverkas och säljs blir det omöjligt för en butik eller handelsman att sälja alla typer av produkter.
Det finns därför olika marknader för olika produkter: - möbelmarknad, matmarknad, aktiemarknad, lånemarknad, fastighetsmarknad, marknad på webben, bilmarknad och så vidare. Man skulle kunna säja att det finns en marknad för varje produkt. Alla dessa marknader tillsammans utgör det vi kallar för marknaden.
För även om en enskild produkt har en egen marknad så påverkar de olika specialiserade marknaderna andra marknader i olika stor grad. Bilmarknaden påverkas av motorcykelmarknaden, cykelmarknaden och kanske båtmarknaden. Eftersom konsumenterna inte har råd att köpa allt så måste de välja vilken produkt/marknad de vill lägga sina pengar på. Till exempel - väljer de att köpa en bil har de inte råd att köpa en motorcykel eller en båt.
Vad är skillnaden mellan en reglerad marknad och en fri marknad.
En reglerad marknad är en marknad där man med lagar och regler har bestämt hur en viss marknad ska fungera helt eller delvis. Till exempel kan staten bestämma i lagar att vissa varor ska prisregleras. Till exempel har Sverige haft en regel för prissättning på hyran på lägenheter så att nybyggda lägenheter inte blir mycket dyrare än gamla lägenheter och att hyran inte heller ska styras av var i staden man bor.
EU har regler för miniminivåer för vissa jordbruksprodukter på markanden. Om priset på till exempel spannmål understiger en viss nivå måste EUs stater köpa till ett bestämt pris och lagra spannmålet.
Staterna reglerar också marknaden genom tullavgifter mellan länder. Ett land kan på så sätt skydda inhemsk produktion och handel från konkurrens från andra länder.
Det finns också tekniska regler på olika marknader för samma produkt så att det blir svårare för företagen att sälja sina varor på olika marknader i världen.
En marknad kan också vara reglerad av privata aktörer genom att de har monopolställning eller oligopolställning. Monopol betyder att de är det enda företaget som tillverkar en vara och därför kan själva kan bestämma priset på varan.
Oligopol betyder att det bara finns ett fåtal företag som tillverkar en vara och att de därför enklare kan bestämma priset på varan. Ett exempel kan vara bensin och dieselmarknaden. Det finns bara ett fåtal företag som säljer bensin och diesel på tankstationer och av någon underlig anledning har alla nästan exakt samma pris på öret.
Fri marknad
En fri marknad ska vara helt oreglerad - vem som helst får tillverka och sälja vad som helst. Man brukar tala om "laissez-faire" marknad - som betyder "låt oss göra det som vi vill".
En fri marknad fungerar bara om det finns många oberoende aktörer som tillverkar och säljer samma varor. Till exempel bilindustrin - det finns tiotals olika bilmärken och därmed hundratals olika biltyper att välja mellan. Priserna varierar också mycket mellan olika bilar.
Man säger då att konkurrensen fungerar på marknaden. Konsumenten kan välja att köpa den bil som man vill ha av olika anledningar.
Idag kan man säga att det finns regler för alla produkter som bestämmer hur man får tillverka en produkt (till exempel miljöregler och arbetsskyddsregler), hur en produkt ska vara utformad ( t ex miljöregler, hållfasthetsregler och energiregler) eller hur man får använda en produkt (t ex hälsoregler, skyddsregler och miljöregler).
Men dessa regler gäller ju för alla tillverkande företag och försäljare av produkter. Så man skulle kunna säga att det är en fri marknad för alla företag och produkter som uppfyller reglerna.
Om vissa företag får fördelar framför andra företag så är det inte längre en fri marknad.
Kapitalistisk ekonomi kräver en marknad
Om vi använder oss av definitionen att en kapitalisk ekonomi är där ekonomisk verksamhet utövas av enskilda privata ägare kommer det automatiskt att finnas en marknad för de varor som produceras av de privata företagen som de vill sälja till konsumenterna. Alla som producerar varor måste sälja dem i konkurrens med varandra. Man kan säga att en kapitalistisk ekonomi förutsätter en marknad. Om de privata aktörerna som producerar en vara eller en tjänst inte kan sälja den någonstans så fungerar det inte. Det är svårt att tänka sig hur en kapitalistisk ekonomi skulle fungera utan en marknad.
Hur fungerar då marknaden ?
På en marknad finns det de som producerar och säljer varor och tjänster och de som konsumerar varor och tjänster.
Det måste finnas producenter/säljare och konsumenter/köpare för att det ska vara en marknad. Detta är ganska självklart.
Produkterna som ska säljas har ett pris som konsumenten ska betala. Om det finns flera företag som producerar samma varor för att sälja på marknaden så kommer företagen att få konkurrera om konsumenterna. Ett sätt att konkurrera på är priset på varan. Ett annat kan vara kvalité på varan eller att varan har en särskild "image"som konsumenten vill ha.
I kapitalistisk ekonomisk teori anser man att marknaden kommer att sätta det bästa (optimala) priset på varan. Man menar att om man har en fri marknad/fri konkurrens mellan företag så kommer det pris som finns för varan på marknaden att vara det perfekta priset - det vill säga det korrekta priset för en vara. Vissa hävda till och med att det är en naturlag som är nästan lika naturlig som att 1+1=2.
Naturlagar är oftast enkla och självklara. Man kan bevisa dem med vetenskapliga experiment. Om man till exempel släpper en sten 100 gånger i samma miljö så kommer den hela tiden att falla mot jorden/golvet.
Kan man verkligen säga samma sak om priset på en vara. I dagens moderna värld så beror priset på en vara mer av produktens märke och image på marknaden än kvalitén på produkten.
En produkt måste presenteras med fullständig information - på en fri marknad
Man kan säga att konsumenten måste vara fullständigt informerad om allt som har med produkten av göra för att konsumenten ska kunna göra ett bra val som gör att man får ett optimalt pris för varan. Hur ska man annars veta om varan är värd sitt pris.
Gör då alltid konsumenter det perfekta valet när de ska handla - om vi förutsätter att de har tillgång till all tillgänglig information om varan. Alla konsumenter är subjekt som hela tiden förändrar sina vanor och bedömningar. Kan man verkligen anse att konsumenten alltid är fullt informerad om alla produkter på marknaden som den kan välja mellan. Idag med alla produkter på marknaden så borde det var omöjligt för konsumenten att ha den kunskapen.
Homo economica och "den osynliga handen"
I kapitalistisk ekonomisk teori förklarar man konsumentens och producentens agerande med begreppen "den osynliga handen" och "homo economica".
Med "homo economica" menar man att konsumenten alltid kommer att ur sin synvinkel sträva efter att göra det perfekta köpet. Konsumenten kommer inte att köpa en vara som är för dyr i hens ögon utan kommer att välja en annan vara. Producenten vill maximera sin vinst genom att försöka ta ut det högsta priset som hen tror att konsumenten är villig att betala för en varan.
Eftersom båda är homo economica och strävar efter att göra den perfekta affären kommer de till slut att hitta ett pris på varan som båda kan acceptera och affären blir av. Båda blir relativt nöja - kanske. Priset har då bestämts av "den osynliga handen".
En av grundarna till den nationalekonomiska disciplinen är Adam Smith 1700-talet). Han menade att den fria marknaden behöver inte regleras utan aktörerna kommer själva att avtala om de regler som skulle gälla på marknaden. Han kallade det för den osynliga handen. Att marknaden skulle reglera sig själv.
Så om det finns en "naturlag" i form av "homo economica" så kommer alla producenter och konsumenter på markanden att alltid köpa rätt vara till rätt pris. Det är detta man menar med "den osynliga handen". Att producenten och konsumenten kommer att hitta det perfekta priset på en vara utan att de diskuterar det mellan sig utan genom sina val på marknaden. Om konsumenten inte köper varan så kommer producenten att sänka priset till dess att konsumenterna är intresserade av att köpa varan. Och tvärt om kommer priset på en vara att höjas om producenten märker att konsumenterna köper varorna utan att tveka.
Men som vi diskuterade ovan så blir det svårt att se hur olika subjektiva konsumenter kommer att agera på en marknad. Alla kommer att göra sin subjektiva bedömning utifrån de förutsättningar som gäller just för den dagen. är du lycklig kanske du köper eller tvärt om. Som vi vet påverkas människor ofta av varandra när vi köper saker och tjänster. Vi är sociala varelser som kan söka status genom att köpa en viss produkt eller tjänst. Vi kan också välja att inte köpa en vara eller tjänst av sociala skäl - till exempel av ett företag som beter sig illa.
Att på något sätt utgå från att en stor mängd konsumenter och producenter i genomsnitt kommer att agera på ett förutsägbart sätt blir ändå svårt att acceptera. Man vet ju hur man fungerar själv och hur ens vänner och familj agerar på marknaden. Att hävda att det är någon slags naturlag som bestämmer priset på en vara eller tjänst på marknaden blir märkligt om man tar hänsyn till subjektiviteten i de val som konsumenter och producenter gör på en marknad.
Hur sätts då priset på marknaden ?
Oavsett om man anser att det är vetenskap eller inte så kan man fundera över hur priset på varor sätts på vår markand.
Till exempel priset på byxor. Om byxorna tillverkas i Bangladesh där sömmerskorna tjänar tio kronor om dagen eller något liknande så borde ett par byxor inte kosta mer än 10-20 kr att tillverka inklusive kostnaden för tyg. Transportkostnaden för ett par byxor i en container kanske är 1 kr per byxa. Att ha byxan i ett lager i Sverige och i butiken kostar naturligtvis mycket mer - kanske 30 kr per byxa. Butiken säljer sedan byxan för 600 - 1000 kr. Det innebär att företaget som tillverkar och säljer byxorna tjänar 550 - 950 kr per byxa de säljer.
Om vi visste att kostnaden för att tillverka och sälja byxorna totalt är 50 kr per byxa skulle vi då vilja betala 1000 kr för byxan? Faktum är att vi inte får veta något om byxan mer än priset och tygsort i butiken i stort sätt. Men fler och fler kräver att få vta mer.
Reklam och image (homo socioeconomico)
Reklam och image skapar värden på produkter. Vi väljer att betala väldigt mycket pengar för att det sitter ett märke på en vara. Den enda förklaringen som är rimlig är att det beror på att vi är sociala varelser som härmar varandra för att få social tillhörighet eller för att få social status. Vi beter oss i dessa fall rakt motsatt mot teorin om homo economica som skulle vara någon form av grundläggande ekonomisk naturlag. Det blir snarare en "homo socioeconomico" elelr något sådant.
Har vi verkligen en fri marknad idag ?
För att homo economica (socioeconomica) och den magiska osynliga handen ska fungera måste vi ha en relativt fri marknad. Om marknaden inte är fri kan ju inte den nyttomaximerande ekonomiska människan göra sina ekonomiska val. Och kan inte homo economica välja vilka varor och tjänster hen vill ha relativt fritt så kan inte den "osynliga handen" fungera som man har sakt i teorin.
Kan vi anse att vi har fri konkurrens och en fungerande marknad bara för att det finns två produkter av samma slag på marknaden som konsumenten kan välja mellan.
- Marknaden är alltid begränsad av de aktörer som finns på marknaden. Idag finns ungefär tio större klädföretag som säljer standardkläder till vanligt folk. De flesta säljer kläderna till ungefär samma pris. Frågan blir ju då om priset på varan styrs mer av den begränsade marknaden än av konsumentens fria val. Hade det funnits ett hundratal olika klädbutiker i samma försäljningsområde så skulle vi få fri konkurrens.
- Aktörer kan komma överens om att inte sälja på varandras marknader, eller välja att inte göra det - till exempel matvaror i olika länder - konkurrensen mellan de produkter som finns på markanden begränsas då.
- Regler som fördyrar försäljning och tillhandahållande av varor begränsar också konkurrensen. Kommuner kan besluta att inte ge byggtillstånd till vissa företag i kommunen - eller näringstillstånd.
- Samtidigt styr tillgängligheten till marknaden också konsumentens val av produkter. Om man handlar mat skulle man kunna spara en del pengar om man gick runt och handlade i de olika matkedjornas butiker. Men eftersom de ofta ligger långt från varandra så blir det besvärligt att åka runt för att spara några kronor. Man är även bekväm när man väljer var man ska handla. Detta medför naturligtvis en begränsning i den fria konkurrensen och det optimala priset på varor.
-
Reklam kan lura folk att köpa saker de inte behöver eller att betala ett pris som är högre än de skulle vilja betala om de inte påverkades av förrädisk reklam. Många reklamkampanjer använder begrepp som "den bästa", "den mest fantastiska" och andra förhärligande budskap om en vara. man säljer in en dröm, ett behov för konsumenter som de egentligen inte har som t ex "res till det undersköna paradiset", "upplev den mest fantastiska tiden i ditt liv" och andra lockande budskap.
Har vi en fri marknad i Sverige
Jag tycker att det blir fel att säga att det föreligger fri konkurrens på den svenska marknaden. Vissa produkter har bra konkurrens medan andra har en mycket begränsad konkurrensmiljö.
Även om ekonomer, politiker och andra som vill påverka vad vi tycker - opinionsbildare - hävdar att det råder fri konkurrens på marknaden och att det på något sätt är självklart att det föreligger fri konkurrens på en kapitalistisk marknaden så är det svårt att se att det faktiskt föreligger en fri konkurrens på de flesta marknader.
Det kan till exempel inte råda fri konkurrens på våra marknadsplatser/handelscentrum eftersom det finns en begränsad möjlighet att befinna sig där tillsammans med höga avgifter, hyror och liknande finns de många som inte har möjlighet att delta i konkurrensen där konsumenterna befinner sig. Indirekt blir det tillgången till marknaden som butikerna får betala för eftersom de vet att priset samtidigt begränsar konkurrensen på marknadsplatsen.
Om man åker till vissa länder som har enklare former av handel av produkter så kan man där finna viss fri konkurrens då det kan finnas hundratals med försäljare som konkurrerar inom ett område som är tillräckligt litet för att konsumenten ska kunna välja fritt.
För vem är marknaden fri
Förutom att mängden produkter som konkurrerar på marknaden oftast är begränsad på olika sätt så kan man fundera över om alla har tillgång till den så kallade fria marknaden.
Ekonomer och framför allt så kallade högerpolitiker hävdar ofta att alla har möjlighet att göra val på marknaden. Om man har lite pengar eller mycket pengar anser man inte vara relevant. Marknaden finns och den är fri att nyttja för alla.
Problem uppkommer när konsumenter/köpare inte kan välja vad de ska köpa på grund av att de har begränsade tillgångar/pengar som de kan använda för att konsumera för. Beroende på hur mycket pengar du har så begränsas marknaden för dig. Marknaden är inte helt fri för alla.
Om jag är, enligt ekonomiska definitioner, fattig har jag troligen en väldigt begränsad valmöjlighet på marknaden. Om en rik person kan välja mellan en miljon olika varor så kan en fattig kanske bara välja mellan ett tusental varor. Till exempel semester resor ui utlandet. En rik person kan åka vart som helst i välden på semester. En fattig person kan bara välja mellan ett fåtal billiga resor och kanske inte en har valmöjligheten att resa någonstans.